Idag fick vi en ny praktikant till Schulmangruppen: Klara Werkelin. Jag började dagen med att sätta in henne i våra arbetsrutiner. 

Jag: – Klara, den här lilla dosan måste du bära med dig hela tiden när du befinner dig på redaktionen. För säkerhets skulle kan det vara läge att ha den med dig även på fritiden, man vet aldrig.

Klara: – Jaha… vad är det för något?

Jag: – Du ser den här knappen? Den slår på elen i Calles halsband, så att han får en chock. Chocken upphör när du släpper knappen. Frågor?

Klara: – Varför behöver jag den här?

Jag: – En gång i veckan, på söndagar, brukar jag ta med Calle till vår husläkare så att han kan få prostatan mjölkad. Mot slutet av veckan brukar han därför vara ganska pilsk, och ibland kan han inte kontrollera sig själv. Han kan till exempel lägga sig i bakhåll under bord och liknande, och hoppa upp på ditt ben och börja jucka. Tryck bara på knappen i så fall, så slutar han.

Klara: – Eeeh.  

 

Stickan

11 mars 2008 18:22

SUPERBRA!!!
Tänk om de tre Schulmans kunde prestera på denna nivå.
Urkul!!!

 

antigone

11 mars 2008 23:17

hahahahaha!
Underbar blogg!
Du är kanonbra skribent!

*en som återkommer*

http://www.antigone.bloggagratis.se

 

Staffan S.

12 mars 2008 09:02

Den här bloggen är det roligaste jag läst på år och dag! Keep the good work up!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår skulle jag köra till mitt så kallade jobb i min Smart. När jag kommer körande på Birger Jarlsgatan kliver en gammal kärring rakt ut i gatan framför bilen. Mäh! Jag stampade givetvis på gasen. Man hörde hur stålet i rullatorn krökte sig under bil...

Situationen med Calle och Klara börjar bli väldigt ohållbar. Jag hörde precis hur Calle bad Klara, vår praktikant, att hämta några pärmar i arkivet. Detta gjorde mig misstänksam, eftersom vi varken har pärmar eller arkiv. Jag följde därför med Klara,...

Igår var en reporter från Amelia hemma hos mig och Alex för att göra ett Hemma hos-reportage. Det hade några minnesvärda stunder.   Reportern: – Och den här spegeln med rakbladet och de vita linjerna på kaffebordet, det är någon sorts prydnadsa...

I morse hände det som jag visste skulle hända, men ändå fruktade. Jag satt som vanligt vid mitt skrivbord och byggde skidbackar i kolahögen, när jag hörde ett gällt vrål utifrån korridoren, tätt följt av ett fräsande, elektriskt ljud:  – Waaaaa...

Som ni säkert hört har jag fått besked om att min anmälan mot dörrvakterna på Spy Bar inte kommer att leda till förundersökning. Jag har därför skrivit följande öppna brev till Rikspolisstyrelsen.    "De tyska trupptransporterna genom Sverige under a...