Igår skulle jag köra till mitt så kallade jobb i min Smart. När jag kommer körande på Birger Jarlsgatan kliver en gammal kärring rakt ut i gatan framför bilen. Mäh! Jag stampade givetvis på gasen. Man hörde hur stålet i rullatorn krökte sig under bildäcken tillsammans med några knastrande ljud som jag gissade kunde vara lårbenshalsarna. 

Jag stannade några meter framför henne, la i backen och körde tillbaka. Den här gången kändes det mer som att köra igenom lera: Blött och trögt.

Jag stannade bilen, klev ur, tände en cigg och drog ett djupt halsbloss.

– Har vi lärt oss något om trafikvett nu va, kärring?

Hon svarade med att peka med ett krokigt finger och rossla ur sina punkterade lungor:

– Men… de där vita linjerna… det är ju ett övergångsställe! Huuuägh.

Faktiskt kunde man se någon form av breda vita streck med oklar betydelse under den platta tanten. Plötsligt blev jag helt sjukt sugen på att snorta kola.