Nya förslag från JC Decaux, som fått i uppdrag att designa – eller "create", som man säger –  lacken på min Smart kom precis via mejl. De har tydligen noterat min insats i kategorin "Slutar på -ör" i går kväll:

"Vad säger du om att föreviga gårdagens lysande tv-underhållning genom att ha en bild på en kille i en ICA-kassa, med en pratbubbla som bär texten "Jag är mycket användbar i trädgården, speciellt vid häcktrimning", kanske med en diskret undertext där det står "Airbag? I den här bilen? För att skydda vadå?"

Låt oss vara allvarliga för en stund. 

Vi i familjen Schulman har alltid strävat efter uppmärksamhet. På sistone har vi dock kommit till insikt om att det finns viktigare saker att lära sig i livet: Ödmjukhet.

Vi ber nu om din hjälp, ärade läsare. Vi vill lära oss att se oss själva som andra ser oss. Modern teknik har gjort detta möjligt.

Vi ber om att du som rör dig i våra kretsar, kring Stureplan och Östermalm, fotograferar oss med din mobilkamera om du ser oss. När som helst, så ofta som möjligt. Mejla sedan in bilderna till alexander.schulman@live.se.

Vi kommer att publicera alla bilder på denna blogg, tillsammans med självkritiska kommentarer. Skriv gärna några ord om var och när bilden är tagen, och i vilket sammanhang. Glöm inte det namn du vill hyllas under.

Vi tackar dig för att du vill göra oss den här tjänsten. Glöm aldrig att utan dig, läsare, är vi bara skuggor och stoft.

Det här projektet har ett namn. Vi kallar det (med en ordlek från engelskans slanguttryck för fotografering) Skjut en Schulman.  

Ses vi redan ikväll på Sturecompagniet? Skjut en Schulman!

En påminnelse. 15.30 offentliggör vi - familjen Schulman - en mycket viktig kommuniké som berör hela svenska folket. Se den på denna blogg kl. 15.30

Ett litet förtydligande angående mitt eget utlåtande om min insats i Jeopardy igår, som jag skrev på min andra blogg: "jag bjuder på mig själv".

Det jag egentligen menade var givetvis: "jag låter inte ens mitt uppenbara begåvningshandikapp ställa sig i vägen för min uppmärksamhetstörst".

Kära läsare! Klockan 15.30 kommer vi, familjen Schulman, att släppa ett pressmeddelande innehållande mycket viktig information via denna blogg. 
Se till att du har tid över. Missa det inte, för din egen skull. 

Alex, du kan alltid trösta dig med att kaustiksodan du snortade sannolikt kommer att svida även i Vimal Kovacs ringmuskel ikväll, när du ömt penetrerar den med din näsa i ett försök att hävda att det där inlägget på vf.se där du bad honom fara åt helvete bara var ett skämt.

Ja, nu är jag tillbaka igen efter Calles skojfriska tilltag med kaustiksodan. Det svider som fan, men veterinären sa att det går över om ett par dagar. Under tiden måste jag tre gånger per dag göra snokens motsvarighet till tarmsköljning.

Jag la precis upp en svartvit närbild av mitt ansikte på vf.se. Låt oss diskutera den. 

Trots att min kropp slutade växa strax efter min tolfte födelsedag har mina respektive anletsdrag följt en mer normal utveckling. Näsan ser ut lite som en mandelpotatis som tvingats växa i ett provrör och därefter lagts på en assiette. Ögonen är överdimensionerade, som hos en mangafigur tecknad av en epileptiker. Munnen är onaturligt bred och utrustad med kroniska fläskläppar. Och don't get me started on the pannben.

Kontentan av allt detta är att jag på nära håll ser ut som jag sytts ihop av likdelar. Lägg märke till hur ljussättningen framhäver detta. Alex säger ofta att min talanglöshet beror på att jag är adopterad, men nu misstänker jag att det är en vit lögn för att dölja en mer fruktansvärd sanning: Jag är tillverkad.