Senaste inläggen

Av Familjen Skolman - 3 mars 2008 16:49

Gårdagens analgejser tycks ha orsakat tarminkontinens, och jag tvingas nu sitta över en balja och rinna av medan jag jobbar.


Du som passerat Stureplan idag kanske har noterat ett gulbrunt snigelspår som sträcker sig diagonalt över torget och avviker bort mot Humlegården? Det är jag som har gjort det, och det består huvudsakligen av sprit jag drack i helgen, blandat med ett fyllekäkat Happy Meal och yoghurt från i morse. Du kan minimera risken för att spritångorna fattar eld genom att undvika att röka i närheten av det – jag vill ogärna sluta mina dagar som det där flygplanet som John McClane spränger i slutet av Die hard 2.

Av Familjen Skolman - 3 mars 2008 16:06

Har jag förresten berättat vad som hände i förra veckan när vi skulle spela in Ekdal? Nähä.


Det var i alla fall så att jag hade fixat en biljett åt Calle så att han skulle få sitta i publiken. Jag tänkte att det var ett utmärkt tillfälle för honom att lära sig lite. Men i TV4:s entré blev det tvärstopp. När Calle skulle gå in så kom det fram en biffig väktare, tog honom i kragen och drog ut honom.


"Det är inte här som vi spelar in 'I en annan del av Köping'. Vill du vara med i den serien så är det bara att vänta på att Strix-teamet kommer till ditt gruppboende", sade väktaren och slängde ut honom.

Av Familjen Skolman - 3 mars 2008 15:42

Nu har vi en ny rolig läsartävling. Den som har bäst motivering får ett vip-kort till Spy Bar. Vem är Calle mest lik:

Av Familjen Skolman - 3 mars 2008 15:21

Jajemen, nu har jag visat er var skåpet ska stå. Jag har lämnat mitt bidrag i kampen för yttrandefrihet och för det har jag fått stryk (vf.se). Jag har nämligen haft modet att sätta den 16-åriga modebloggaren Kenza (http://kenzas.se/) på plats. Och nu har hennes pappa klappat till mig.


I förra veckan började jag ju publicera vad jag ätit för lunch. Idag fortsätter jag med det, men denna gråmulna måndag visar jag faktiskt med Calles lunch:

Av Familjen Skolman - 3 mars 2008 14:10

Innan vi fortsätter med Ekwall-historien vill jag bara nämna att jag var på en lite bjudning nyss. Plötsligt kom en kille i min egen storlek fram och började flirta. Vi hade exakt samma kroppsbyggnad, och jag kände äktenskapstycke direkt. 


Vi satt och myste ett bra tag, och jag trodde att det bara var en tidsfråga innan en av oss skulle fråga om vi skulle dra vidare. Men plötsligt kom en mycket större människa fram och lyfte upp ragget och bar iväg honom.


Det visade sig att jag hade suttit och pratat med min gudson Sven, fyra år gammal. Och jag som trodde jollret berodde på att han var packad. Pinsamt!


Bild finns på vf.se.

Av Familjen Skolman - 3 mars 2008 13:18

Innan jag fortsätter med min historia om hämnd, sex och förnedring vill jag bara flika in en grej, apropå ett inlägg jag just la upp på vf.se. Jag skuttade precis iväg mot jobbet, hjulbent efter helgens händelser. Plötsligt blockerades min väg av ett gäng ungdomar, av utseendet att döma härstammande från förorten. Den störste av dem spottade framför mig. 


Han: – Tror du inte att jag känner igen dig, din jävel?


Jag: – Säg inte att du är en av de där kristna kreationisterna som vill mörda mig för att utplåna det slutgiltiga beviset för Darwins teorier om människans härkomst? Jag är så jävla trött på er.


Han: – Nä, min farsa driver ett stånd på Hötorget. Vi är jävligt trötta på att du smyger runt och snor bananer ur skåpbilen varje dag vid stängningsdags. Det här är din sista varning, sedan kommer vi att lägga ut en lina kokain från korsningen Kungsgatan-Sveavägen rakt till Apberget på Skansen. Du kommer inte att kunna motstå den, och när du väl hoppat över staketet kommer du att få tillbringa resten av ditt liv med en kåt alfahanne på ryggen. Du är varnad.

Av Familjen Skolman - 3 mars 2008 13:03

Åh herregud. Jag vaknade precis i en container på Nybrogatan, iklädd bara pälsen och med en slemmig gagball i munnen. Jag skriver det här från 7-11 nere på hörnet. Vilken jävla helg jag har haft. Men vi börjar från början. 


Fredag kväll. Det knackade på dörren, Jag öppnade med vänster fot (som ju fungerar lika bra som en hand).  

– Ta mig på hallmattan, brunstige silverrygg där!


Först verkade det som att det inte stod någon i trapphuset. Det visade sig dock att detta berodde på att mannen var kamouflerad under ett ostskivetjockt lager av brunkräm, och att han liksom stod och kurade under ett parasoll av svart, oljigt hår. Mannen i vars namn jag skrivit falska mejl, nu ute efter hämnd. Jag insåg att min sista stund var kommen.

– PATRICK EKWALL! 


Jag försökte förgäves få igen dörren, men en lädarartad hand hade redan lyckats blockera öppningen och tagit ett fast grepp om mitt stuphuvud. Det sista jag hann väsa fram var:

– Man kan inte förhandla fram någon form av straffknull…?

Sedan förlorade jag medvetandet. 


Fortsättning följer.

Av Familjen Skolman - 3 mars 2008 10:22

I går skrev jag ett inlägg på min Stureplansblogg som jag skulle vilja förklara lite kort här.


Det jag skrev var att jag råkat kladda ner min lakan med choklad, och funderade på att lämna fläckarna så att Alex skulle hitta dem och kanske tro att det rörde sig om bajs, ty detta vore onekligen höjden av humor. Likheten mellan avföring och kakao har fascinerat barn och utvecklingsstörda sedan tidens gryning.


Hur som helst. Inget av det jag skrev var sant. Sanningen är en otäck och mycket deprimerande Scen ur ett Äktenskap, som Bergman skulle sagt.  Allt började med ett vanligt Schulmanskt samlag. Alex gnuggade kärleksfull sitt ollon mot mina yttre blygdläppar (detta eftersom de fem centimetrarna som han förfogar över inte tillåter någon egentlig penetration).


Plötsligt fick jag ett infall:–

- Ska vi pröva analsex?

Alex var först skeptisk.

– Nä, det var så mamma och pappa sa att Calle blev till. Hon trodde att det bara var förstoppning när hon i själva verket var gravid. Ren röta att mamma inte hann spola toaletten innan fostret upptäcktes.


Efter lite övertalning försökte vi. Alex försökte knöla in sin halvslaka schnaaal i min envisa ringmuskel.  Plötsligt fick jag en flashback från en av helgens minnesluckor. Det var från en gratisbuffé under en välgörenhetsgala för canceroffer eller cp:n eller något (kommer inte ihåg exakt). Jag stod på alla fyra på buffébordet, med munnen i höjd med bordsskivan, och försökte ösa in så mycket snittar som möjligt med båda armarna. Näsan kom givetvis i vägen, men jag löste detta genom att helt enkelt sörpla in skagenröran och kaviaren genom näsborrarna (som är vana att dra i sig det mesta). Jag hann precis undra var all den där maten som jag grisade i mig egentligen tagit vägen. Hade jag gått och spytt efteråt, som en fin flicka? För det kan väl inte vara så att…


– ALEX! AKTA!


Det var för sent. Alex hade precis lyckats lyckats lirka upp sfinktermuskeln. Man hörde ett ljud inte olikt en champagnekork som lämnar flaskhalsen. I runda slängar tio kilo halvsmält gratiskäk flög ut ur mtt anus och blästrade Alex från sängen. Jag hörde hur han slog i sovrumsväggen fem meter bort.


Nu vet ni var fläckarna på lakanen kom ifrån.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7
8
9
10 11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2008
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards