Åh herregud. Jag vaknade precis i en container på Nybrogatan, iklädd bara pälsen och med en slemmig gagball i munnen. Jag skriver det här från 7-11 nere på hörnet. Vilken jävla helg jag har haft. Men vi börjar från början. 

Fredag kväll. Det knackade på dörren, Jag öppnade med vänster fot (som ju fungerar lika bra som en hand).  

– Ta mig på hallmattan, brunstige silverrygg där!

Först verkade det som att det inte stod någon i trapphuset. Det visade sig dock att detta berodde på att mannen var kamouflerad under ett ostskivetjockt lager av brunkräm, och att han liksom stod och kurade under ett parasoll av svart, oljigt hår. Mannen i vars namn jag skrivit falska mejl, nu ute efter hämnd. Jag insåg att min sista stund var kommen.

– PATRICK EKWALL! 

Jag försökte förgäves få igen dörren, men en lädarartad hand hade redan lyckats blockera öppningen och tagit ett fast grepp om mitt stuphuvud. Det sista jag hann väsa fram var:

– Man kan inte förhandla fram någon form av straffknull…?

Sedan förlorade jag medvetandet. 

Fortsättning följer.

 

IsaViolia

3 mars 2008 14:27

klockrent, tänk om man fick bli straffknulald ibland:) DU skriver förjävla bra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår skulle jag köra till mitt så kallade jobb i min Smart. När jag kommer körande på Birger Jarlsgatan kliver en gammal kärring rakt ut i gatan framför bilen. Mäh! Jag stampade givetvis på gasen. Man hörde hur stålet i rullatorn krökte sig under bil...

Situationen med Calle och Klara börjar bli väldigt ohållbar. Jag hörde precis hur Calle bad Klara, vår praktikant, att hämta några pärmar i arkivet. Detta gjorde mig misstänksam, eftersom vi varken har pärmar eller arkiv. Jag följde därför med Klara,...

Igår var en reporter från Amelia hemma hos mig och Alex för att göra ett Hemma hos-reportage. Det hade några minnesvärda stunder.   Reportern: – Och den här spegeln med rakbladet och de vita linjerna på kaffebordet, det är någon sorts prydnadsa...

I morse hände det som jag visste skulle hända, men ändå fruktade. Jag satt som vanligt vid mitt skrivbord och byggde skidbackar i kolahögen, när jag hörde ett gällt vrål utifrån korridoren, tätt följt av ett fräsande, elektriskt ljud:  – Waaaaa...

Som ni säkert hört har jag fått besked om att min anmälan mot dörrvakterna på Spy Bar inte kommer att leda till förundersökning. Jag har därför skrivit följande öppna brev till Rikspolisstyrelsen.    "De tyska trupptransporterna genom Sverige under a...