Jag håller på att spela in vårt projekt "Sten, sax och påse för reumatiker" idag. Fy fan vilket jävla skitjobb. Igår lyckades jag och Alex hyra in några lomhörda russin vars enda uppgift skulle vara att göra bort sig med sina stela klohänder. Allt gick dock inte som planerat.

Det började direkt när jag klev in i studion vi hade hyrt. En gubbe i 80-årsåldern, som jag misstänkter heter Ivar, pekade på mig med käppen.

- Nämen bevaremigväl, en liten apa! Herregud vad di hittar på.

Han vände sig till tanten vid podiet bredvid och försökte göra henne uppmärksam på min närvaro.

- MÄRTA! SER MÄRTA DEN LILLA APAN? MÄRTA!

Märta riktade en stor lur, som hon höll mot örat, mot Ivar för att bättre uppfatta hans skrik.

 - Förlåt?

 - APA, MÄRTA LILLA! APAAAA!

Medan Märta förgäves försökte sätta sig in i situationen bestämde sig Ivar för en mer handgriplig demonstration, sannolikt i syfte att imponera tillräckligt på Märta för att få till stånd lite mumiesex i Färdtjänstbilen senare. Ivar tog några rejäla kliv över scengolvet och lyfte upp mig i ena örat. Han höll upp mig framför Märta.

- HÖR MÄRTA HUR DEN TJATTRAR? VILL MÄRTA MATA APAN?

Ivar försedde Märta med en liten burk ur sin kavajficka. Märta plockade upp en näve piller och stoppade in dem innanför mina sladdriga läppar, medan hon passade på att spontanrecensera mitt utseende.

- Det var en särdeles ful apa Ivar har hittat!

Medan jag hängde i luften hörde jag ljudet av tyg som revs itu. Jag tittade ner och fick se hur en plötsligt chockbånge precis sprängt sömmarna i mina kostymbyxor. Märta hade gett mig en näve av Ivars viagra.

Eftersom min profil såg ut som en segelbåt på högkant valde jag, på studiomannens inrådan, att skjuta upp inspelningen till ett senare tillfälle.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår skulle jag köra till mitt så kallade jobb i min Smart. När jag kommer körande på Birger Jarlsgatan kliver en gammal kärring rakt ut i gatan framför bilen. Mäh! Jag stampade givetvis på gasen. Man hörde hur stålet i rullatorn krökte sig under bil...

Situationen med Calle och Klara börjar bli väldigt ohållbar. Jag hörde precis hur Calle bad Klara, vår praktikant, att hämta några pärmar i arkivet. Detta gjorde mig misstänksam, eftersom vi varken har pärmar eller arkiv. Jag följde därför med Klara,...

Igår var en reporter från Amelia hemma hos mig och Alex för att göra ett Hemma hos-reportage. Det hade några minnesvärda stunder.   Reportern: – Och den här spegeln med rakbladet och de vita linjerna på kaffebordet, det är någon sorts prydnadsa...

I morse hände det som jag visste skulle hända, men ändå fruktade. Jag satt som vanligt vid mitt skrivbord och byggde skidbackar i kolahögen, när jag hörde ett gällt vrål utifrån korridoren, tätt följt av ett fräsande, elektriskt ljud:  – Waaaaa...

Som ni säkert hört har jag fått besked om att min anmälan mot dörrvakterna på Spy Bar inte kommer att leda till förundersökning. Jag har därför skrivit följande öppna brev till Rikspolisstyrelsen.    "De tyska trupptransporterna genom Sverige under a...