Så fort vi klivit av på Åre Station bestämde jag mig för att sondera graden av civilisation i denna avkrok. Jag grep tag i en liten förbipasserande farbror iklädd samedräkt. Jag firade upp hela min överläpp, lite som när en rullgardin flyger upp i taket på morgonen, och visade upp mina framtänder.

- Ser du vem jag är?

Gubben plirade mot mig och funderade ett tag.

- Om du inte är en talande häst kan jag avslöja att sådana som du satte vi ut i skogen med en gång när ni föddes.

Jag hånskrattade och vände mig mot Katrin.

- Den stackars karln har nog aldrig sett en dator. Vi får vara försiktiga så att han inte dör av chock när vi talar om nya tekniska framsteg.

Jag vände mig tillbaka mot gubben.

- Vet farbror vad en BLOGG är?

- Hör nu här utböling, jag driver den största bloggen i Åre Centrum. Varenda käft kring Åre Torg läser om mitt vilda festande på Diplomat och Torvtaket, min lättfotade fru som jämt minglar runt kanonpackad på vargtass, samt mina insiktsfulla men samtidigt ironiska betraktelser om pister, renskötsel, skoterkörning och snömån. "Att vara Jakob Sarri" heter den. Nu får du ursäkta, spoling, för jag ska fanimig skriva ett drygt inlägg på min Blackberry nu med en gång, om er sydlänningars bristande bildning, konstiga dialekt och katastrofalt eftersatta folktandvård. Häpp!

Jag hatar redan Åre.

 

MagnusH

6 mars 2008 23:49

Det här inlägget var faktiskt lite kul.

http://hermansson.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår skulle jag köra till mitt så kallade jobb i min Smart. När jag kommer körande på Birger Jarlsgatan kliver en gammal kärring rakt ut i gatan framför bilen. Mäh! Jag stampade givetvis på gasen. Man hörde hur stålet i rullatorn krökte sig under bil...

Situationen med Calle och Klara börjar bli väldigt ohållbar. Jag hörde precis hur Calle bad Klara, vår praktikant, att hämta några pärmar i arkivet. Detta gjorde mig misstänksam, eftersom vi varken har pärmar eller arkiv. Jag följde därför med Klara,...

Igår var en reporter från Amelia hemma hos mig och Alex för att göra ett Hemma hos-reportage. Det hade några minnesvärda stunder.   Reportern: – Och den här spegeln med rakbladet och de vita linjerna på kaffebordet, det är någon sorts prydnadsa...

I morse hände det som jag visste skulle hända, men ändå fruktade. Jag satt som vanligt vid mitt skrivbord och byggde skidbackar i kolahögen, när jag hörde ett gällt vrål utifrån korridoren, tätt följt av ett fräsande, elektriskt ljud:  – Waaaaa...

Som ni säkert hört har jag fått besked om att min anmälan mot dörrvakterna på Spy Bar inte kommer att leda till förundersökning. Jag har därför skrivit följande öppna brev till Rikspolisstyrelsen.    "De tyska trupptransporterna genom Sverige under a...