Jag har funderat mycket på hela de här Tv4Sverige-mejlplojen som jag och Calle har kört med för vår kommande sajt 1000apor. Allting har ju liksom fått lite väl stora proportioner. Många framträdande medieprofiler har tagit illa vid sig.

Kanske blir det lättare för Steffo Thörnqvist, Lasse Anrell, Patrik Ekwall med fler att förstå mitt agerande om jag förklarar de bakomliggande motiven: Oavsett adressen i mejlfältet var alla de där budskapen i själva verket avsedda för folk från mitt eget förflutna:

Jonas, som gick i min klass på högstadiet. Jonas, som pekade på mig i duschen efter gympan och skrek "Kolla grabbar vilken liten kuk Shulle har!" Jonas, som var populär och fick alla att skratta.

Conny i min parallellklass på mellanstadiet, som allting hittade en referens till mina framtänder oavsett vad läraren sa. Conny, som var både elak och kvick, och till och med fick lärarinnan att dra på munnen. Conny, som tvingade till och med mig själv att låtsas tycka att det var roligt.  

Erik, som stannade mig i korridoren på gymnasiet och skulle förhöra mig om "hur det gått med tjejerna i helgen", givetvis inför en hånskrattande publk.

Det var Jonas, Conny och Erik jag tänkte på när jag skrev de där mejlen.

Ju mer man tänker på det, desto mer uppenbart blir det: Att förtjäna kärleken från familj och vänner är så otroligt mycket bättre än att förtjäna främlingars hat. Trots allt är jag tacksam för att jag nått den insikten. Jag hoppas att även folk som Jonas, Conny och Erik också gör det en dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår skulle jag köra till mitt så kallade jobb i min Smart. När jag kommer körande på Birger Jarlsgatan kliver en gammal kärring rakt ut i gatan framför bilen. Mäh! Jag stampade givetvis på gasen. Man hörde hur stålet i rullatorn krökte sig under bil...

Situationen med Calle och Klara börjar bli väldigt ohållbar. Jag hörde precis hur Calle bad Klara, vår praktikant, att hämta några pärmar i arkivet. Detta gjorde mig misstänksam, eftersom vi varken har pärmar eller arkiv. Jag följde därför med Klara,...

Igår var en reporter från Amelia hemma hos mig och Alex för att göra ett Hemma hos-reportage. Det hade några minnesvärda stunder.   Reportern: – Och den här spegeln med rakbladet och de vita linjerna på kaffebordet, det är någon sorts prydnadsa...

I morse hände det som jag visste skulle hända, men ändå fruktade. Jag satt som vanligt vid mitt skrivbord och byggde skidbackar i kolahögen, när jag hörde ett gällt vrål utifrån korridoren, tätt följt av ett fräsande, elektriskt ljud:  – Waaaaa...

Som ni säkert hört har jag fått besked om att min anmälan mot dörrvakterna på Spy Bar inte kommer att leda till förundersökning. Jag har därför skrivit följande öppna brev till Rikspolisstyrelsen.    "De tyska trupptransporterna genom Sverige under a...