Tack mitt lilla ostron!

Inspirerad av Alex självutlämnande insikter på den här bloggen vill jag kort förklara att ganska otrevligt inlägg jag skrev på Fuck you right back! i eftermiddags, där jag kritiserar det sätt på vilken ordningsmakten i Stockholm framför sina fordon.

Jag har vestibulit. Så enkelt är det.

När man tänker efter är det ju uppenbart att den här typen av fordon ibland tvingas bryta mot trafikregler för att hinna i tid till brottsplatser, etc.

Avslutningsvis: Det finns en handfull tjejer kring Stureplan (ni vet vilka ni är!) som uttalar er nedlåtande om den ringa storleken på Alex genitala delar, att denna skulle stå i direkt relation till hans hävdelsebehov, med mer.

Till er säger jag bara: Om ni visste vilken välsignelse en fem centimeter lång penis är för en kvinna i mitt tillstånd. Skäms!

Hahaha, jag är rädd för att Katrin överdriver nedanstående räddningsinsats lite grann. Det som hände var att jag hörde plötsligt de upprörda rösterna från garderobstrakten. Jag begav mig dit och såg då min älskade hustru i ivrigt samspråk med en representant ur arbetarklassen - jag förstod inte då att det var en vakt. Men som den gentleman man är fostrad till så gick jag fram till mannen och sade stillsamt: "Jag förstår att ni har haft en svår uppväxt, låt mig berätta lite om min egen". Så började jag berätta om gympaläraren som alltid bad mig att klättra upp i repen. Väl där uppe skrek han "Bra Schulman, nu vet jag att du är klen i armarna, men bit tag med dina jättegaddar i repet för nu ska du vara kvar där resten av lektionen. Istället för att springa runt och desperat tafsa på brudarna". Så jag blev tvungen att hänga i mina tänder... Det är en väldig tur att de redan då var stora. Ja, i alla fall så berättade jag den här historien för vakten som föll i gråt. För plötsligt mindes han sin egen skolgång och varför han hade börjat käka anabola - han var också klen och fick inga tjejer. Jag sade förstående till honom att "där ser du, vi har alla olika sätt att hantera barndomskomplex. Du äter piller och jag skriver bloggar." Vi grät en skvätt tillsammans och under tiden smet Katrin ut. Det var egentligen allt som hände. Jag förstår inte hur det där konstiga klippet hamnade på Youtube.

Ni har säkert sett det där osmakliga YouTubeklippet där några vakter på Spy Bar har anlitat en kvinnlig skådespelerska för att svartmåla mig. Dessa människor kan inte ha en enda moralisk fiber i kroppen. I själva verket gick händelsen till enligt följande:

Efter en fördrink hos Horace Engdahl där vi diskuterade årets potentiella nobelpriskandidater hade jag tagit en sväng på Spy Bar, noblesse obligé liksom. Jag beslöt mig för att lämna etablissemanget tidigt, då följande inträffade…

Katrin: – Ursäkta, min gode man, ni står i vägen. Jag måste hem för att sätta ut långfilen så att jag och min celebre make har något att frukostera på efter joggingrundan i morgon bitti.

Vakt (påtagligt påverkad av narkotiska preparat, gissningsvis amfetamin): – Dra åt helvete, polackhora, vi har för i helvete just öppnat! In och sup mer innan jag sätter en bonusvinkel i näsbenet på dig!

Katrin: – Hör här, jag är beredd att ge mitt liv för den yttrandefrihet vi alla åtnjuter i det här landet, men som en personlig fotnot måste jag ända påpeka att det du just sa var superonödigt…

Vakt (stirrandes på mig blodsprängda grisögon, pupillerna som nålsuddar): – Fy fan, fy fan, fy fan för såna som dig… belästa brudar som tror att ni är något… NU JÄVLAR SKA DU DÖ!

Jag skulle precis göra ytterligare ett försök att få till stånd en diplomatisk lösning, när plötsligt Alex kom framskridande genom folkmassan, mörk, reslig, med sin lugg fläktandes i pannan på ett manligt sätt, och helt sonika bara stoppade in vaktens huvud i munnen och med ett kontrollerat svep av övre tandraden kapade senor och ben i nacken och skilde huvudet från kroppen. Därpå spottade han ut den kalsnaggade kroppsdelen i rännstenen, och den avvek snabbt medelst rullning i rät vinkel över Kungsgatan och vidare ned mot Nybroviken.

Man förstår att de blev tvunga att begå hatbrott på YouTube, eller hur? Mäh!

Alex är världens bästa storebror.

Idag när vi satt och jobbade med vår sajt, jag och Alex, tog han upp den här diskussionen om min oskuld som jag skrev om härom dagen. Efter att han berättat lite om en obehaglig upplevelse han själv haft, där förhuden spruckit, kom han med ett förslag.

– Om vi skulle marknadsföra dig lite på vår blogg på vf.se? Jag har en idé… ställ dig mot väggen och puta riktigt ordentligt med häcken.

(Jag håller helt med Alex om att det är min bästa sida – det är gissningsvis därför jag blir kallad Arsel så ofta av såväl goda vänner som vilt främmande människor.)

Jag ställde mig mot väggen och låtsades sätta upp en lapp högt upp. Det var lite svårt att få det att se ut som om jag både svankade och sträckte mig på samma gång, men med Alex rutinerade råd gick det till slut.

Behöver jag säga hur nöjd jag är med resultatet? Det är bara en tidsfråga innan den Stora Natten är här. Då ska jag tänka på dig, Alex – hela tiden…

Förresten, såg ni TV4:s inslag med mig? Jag plattade verkligen till von Sievers. Ni kan läsa om det här: http://www.expressen.se/noje/1.1061272/alex-schulman-till-motattack

Jag funderar på att stoppa Katrins diktläsning ikväll. Den känns inte helt comme il faut. I ärlighetens namn är jag rädd för att den kan såra Calle. Det kan bli lite som när jag hade gymnastik i högstadiet. Jag fick aldrig vara med på redskapsgympan, eftersom läraren alltid sade att det inte var lönt att jag provade att hoppa över bockar och plintar. "Tänderna kommer ändå att vara i vägen", sade han alltid. De andra skrattade. Nej, jag måste nog stoppa Katrin...

Måste lägga till en sak. Jag blev plötsligt lite nedstämd. Tänk om Steffo blir lite ledsen av mailen... Men nu är det för sent att stoppa. Jag kanske skulle köpa en Spa-helg åt honom. Lite träning, lite gå ner i vikt, dricka apelsinjuice och så där. Skulle inte det göra honom gladare? En gärning i den sanna schulmanska adelsmannatraditionen.