Vi har fixat världens överraskning åt Calle, Alex vill göra honom glad. Ni vet, Calle har ju lite problem med tjejer.. Först ska vi till Pontus och käka och sen ska vi till Viprummet på Spy Bar. Asså, vi har fixat typ allt. Drinkbord och hela kitet. Så kan packet stå och titta på när vi firar Calle. Jag blev så inspirerad av Finnegans Wake att jag har skrivit en asbra dikt till honom. Den går så här:

Våran egen lille Calle,

han får aldrig knulla,

trots sin söta balle,

får han bara skinnfliken rulla.

Men nu när du njuter av detta år,

och står där i bästa skrud,

så kanske det äntligen för dig går,

ihop med nån blonderad förortsbrud.

Asbra, va!!!! Ni vet han är ju så jävla liten så det är ju nästan aldrig nån brud som ser honom. Fan asså va kul vi kommer att ha ikväll. Alla som e important i stan ska med. Sigge E, Viggo C, Claes de F, Dominika P och ett helt gäng till. Hoppas Calle gillar min superroliga dikt. Btw jag har köpt ny väska. En supersnygg Bottegaväska. Supernajs. PS. I morgon ska jag börja läsa Hugo Grotius: De Jure Belli ac Pacis. Mina polare säger att den är superbra.

Satan, vilka roliga prylar som Alex och jag kommer på. 1000apor kommer att bli en jättesuccé bland alla korkade lantisar på bondvischan. Hahaha - Steffo vill inte åka med negrer. Skitkul. Fan vad de kommer att garva ute i Skithusmyren, eller vad alla ställen utanför Stockholm heter. Ikväll ska det bli fest. Alex och Katrin har fixat en överraskning. Undrar om man ska få ligga ikväll?

Calle och jag har suttit och klurat ut roliga skämt som kan vi publicera på  sajten 1000apor. Den bästa grejen vi har kommit på är att vi ska skicka ett falskt mail från Steffo till Taxi Stockholm. Fy fan vad kul det är, Steffo ska skriva att han aldrig mer åker med Taxi Stockholm om det är negrer som kör. Fattar ni??? Fy fan vad roligt, vilket jävla liv det kommer att bli. Expressen och Aftonbladet kommer att ringa Steffo och fråga om han är rasist. Jag får ont i magen av alla skratten. Nu måste jag sluta, ikväll ska vi ut med Calle. Vilken rolig dikt Katrin har skrivit åt honom. Åh, Katrin min duktiga lilla fru... Min egen lilla räka.

Jag och Alex va och såg There Will Be Blood i går kväll. Så superbra film!! Jag har varit en stor beundrare av Paul Thomas Anderson ända sedan Happiness, och Magnolia var ju så superunderbar!? Juxtapositionerna mellan karaktärernas olika levnadsöden, som liksom graviterar mot en enorm gemensam slutsats. 

Seriöst, hur underbart är det inte när man kan gå på en film och inte bara bli förströdd för stunden, utan också lära sig något om livet? En tjej på raden bakom mig satt typ och sov hela filmen, och jag var såå nära att bara säga till henne efteråt att "livet är fullt av underbara saker, det viktiga är att man är uppmärksam".

Daniel Day-Lewis gör ett otroligt gripande porträtt av en extremt girig man som offrar allt och alla i sin väg för att nå framgång. Tur att Alex inte är sådan! Puss Alex!

Mäh! Är det bara ja som tänkt på att Schrödingerekvationen går och tillämpa på köerna till Spyan??? Puss Alex! jag älskar vår blogg redan!

Jag har funderat mycket på hela de här Tv4Sverige-mejlplojen som jag och Calle har kört med för vår kommande sajt 1000apor. Allting har ju liksom fått lite väl stora proportioner. Många framträdande medieprofiler har tagit illa vid sig.

Kanske blir det lättare för Steffo Thörnqvist, Lasse Anrell, Patrik Ekwall med fler att förstå mitt agerande om jag förklarar de bakomliggande motiven: Oavsett adressen i mejlfältet var alla de där budskapen i själva verket avsedda för folk från mitt eget förflutna:

Jonas, som gick i min klass på högstadiet. Jonas, som pekade på mig i duschen efter gympan och skrek "Kolla grabbar vilken liten kuk Shulle har!" Jonas, som var populär och fick alla att skratta.

Conny i min parallellklass på mellanstadiet, som allting hittade en referens till mina framtänder oavsett vad läraren sa. Conny, som var både elak och kvick, och till och med fick lärarinnan att dra på munnen. Conny, som tvingade till och med mig själv att låtsas tycka att det var roligt.  

Erik, som stannade mig i korridoren på gymnasiet och skulle förhöra mig om "hur det gått med tjejerna i helgen", givetvis inför en hånskrattande publk.

Det var Jonas, Conny och Erik jag tänkte på när jag skrev de där mejlen.

Ju mer man tänker på det, desto mer uppenbart blir det: Att förtjäna kärleken från familj och vänner är så otroligt mycket bättre än att förtjäna främlingars hat. Trots allt är jag tacksam för att jag nått den insikten. Jag hoppas att även folk som Jonas, Conny och Erik också gör det en dag.

Jag kom precis hem från en powerwalk kring Djurgården och läste Calles senaste inlägg. Och ja, Calle, det är ömsesidigt.

Calle påminde mig faktiskt om en annan diskussion jag hade med min psykolog nyligen. Vi gick igenom min tidiga sexuella historia i syfte att hitta grunderna till mycket av min ilska. Jag drog mig då till minnes den gång jag själv förlorade oskulden. Det gick tyvärr inte riktigt till på det fina sätt som jag rekommenderade till Calle härom veckan.

Hon var äldre än jag. Säkert tio år. Jag var skulle precis fylla 20. Det var hemskt. Efter mycket krångel hade jag precis lyckats få av mig byxorna. Efter att jag juckat ett bra tag sa hon:

- Du kan stoppa in den nu.

Varpå jag tvingades svara:

- Den är inne.

När det väl gick för mig hånskrattade hon.

- Var det allt?

 Efter att jag med avsmak berättat allt detta för min psykolog nickade han långsamt och förstående.

- Alex, kommer du ihåg något mer om henne?

- Ja,nu när jag tänker efter... hon pratade bred göteborgsdialekt. 

En stor pusselbit i min förståelse för varför jag skriver som jag gör föll precis på plats.