Jag är en ganska tankspridd människa ibland, beroende på att jag ofta har mycket att fundera på. För några veckor sedan satt jag djupt försjunken i en avhandling om polsk heraldik när mobilen ringde. Det visade sig vara den där lilla vattenkammade stjärtgossen Viktor Barth-Kron (född Jansson), vars största claim to fame är att ha varit tillförordnad chefredaktör för tidningen Stureplan i ungefär tre sekunder innan den la ner.

– Hej Katrin! Jag har funderat på en kul undertitel till din blogg på vår sajt! Den ska heta ”Fuck you right back! Katrin Schulman – inte den skarpaste kniven i lådan”. För att du är så smart alltså.

Jag lyssnade med ett halvt öra eftersom Viktor sällan eller aldrig har något intressant att tillföra ett samtal som inte kretsar kring rosa skjortor.

– Jaha… hur menar du då?

– Ja, den slöa knivarna är ju rimligtvis de smartaste eftersom det är mer gods i dem. Ju skarpare, desto mer nedslipade, desto mer korkade.

– Viktor, jag skiter i vad du gör. Jag sitter här och begrundar sparrens funktion kontra bjälkens på polska vapensköldar från tidigt 1600-tal.

– Nämen vad bra. Nu ringer min pojkvän här på andra linjen, så jag tar det. Då säger vi så! Heeeeej!

Precis nu slog dem mig att han har blåst mig, det lilla pulvret. Det är ju precis tvärtom! De skarpa knivarna är de smartaste! Mäh!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår skulle jag köra till mitt så kallade jobb i min Smart. När jag kommer körande på Birger Jarlsgatan kliver en gammal kärring rakt ut i gatan framför bilen. Mäh! Jag stampade givetvis på gasen. Man hörde hur stålet i rullatorn krökte sig under bil...

Situationen med Calle och Klara börjar bli väldigt ohållbar. Jag hörde precis hur Calle bad Klara, vår praktikant, att hämta några pärmar i arkivet. Detta gjorde mig misstänksam, eftersom vi varken har pärmar eller arkiv. Jag följde därför med Klara,...

Igår var en reporter från Amelia hemma hos mig och Alex för att göra ett Hemma hos-reportage. Det hade några minnesvärda stunder.   Reportern: – Och den här spegeln med rakbladet och de vita linjerna på kaffebordet, det är någon sorts prydnadsa...

I morse hände det som jag visste skulle hända, men ändå fruktade. Jag satt som vanligt vid mitt skrivbord och byggde skidbackar i kolahögen, när jag hörde ett gällt vrål utifrån korridoren, tätt följt av ett fräsande, elektriskt ljud:  – Waaaaa...

Som ni säkert hört har jag fått besked om att min anmälan mot dörrvakterna på Spy Bar inte kommer att leda till förundersökning. Jag har därför skrivit följande öppna brev till Rikspolisstyrelsen.    "De tyska trupptransporterna genom Sverige under a...