Öppet brev till Vimal Kovac, vd för Stureplansgruppen

Vimal,

Vore det inte skönt att för en gångs skull vakna med ett rent samvete? Att känna att luften du andas är ren igen? Att åter kunna uppskatta småfåglars oskyldiga sång i gryningen?

Jag skriver till dig bland annat med anledning av den artikelserie som Aftonbladet har publicerat 24 och 25/2 om Bingo Rimér och hans "glamourmodeller". Hur skulle det kännas för dig att gå omkring på krogen i stringtrosa medan äckliga rika homosexuella män tog dig på brösten? Eller att plötsligt känna en hand i den obetydligt skylda stjärtskåran, vända dig om och se en flinande homobrat? Inte så trevligt, va... Nej, jag tänkte väl det. Tänk då på dessa flickor vars förnedring du bidrar till. Jag har inte alltid varit oskyldig själv, men på senare tid har jag nått en helt annan mänsklig mognad.

Den andra saken som jag vill ta upp med dig är din behandling av en känd kvinnlig bloggare med ett förflutet på Expressen. I oktober besökte hon - iklädda sin vanliga chica trench från Natalie Schuterman - tillsammans med några vänninor ditt etablissemang, Sturecompagniet. Du och en vän var tydligen otrevliga mot bloggaren och hennes vänner. I rent självförsvar hällde hon ett glas vitt vin på dig. Vad gjorde du då? Jo, du portade henne på tre år från samtliga Stureplansgruppens krogar. Motsvarar detta din uppfattning om rättvisa?

Vimal, vi har känt varandra länge och jag vet att innerst inne så är du en god människa som lider av att tjäna pengar på andra människors laster och behov av att bli sedda. Jag har ett par förslag till dig:

1. Stäng alla så kallade vip-rum, där det mesta av tafsandet och förnedringen sker.

2. Porta Bingo och hans hejdukar.

3. Häv portningen av bloggaren.

Om inte detta sker så kommer jag och min bror Calle att under överskådlig tid inte återvända till dina krogar. Jag kan inte svara för min hustru, men jag vet att hon i solidaritet med oss funderar på att sluta blogga på stureplan.se. Tänk igenom situationen, Vimal. Innan det är för sent. Jag är ledsen, men Calle och jag ser ingen annan utväg.

Skrivet icke i hat, utan i kärlek, icke i förakt utan vänskap. Dock med hoppet om att du når insikt på det att du må bli en lyckligare människa.

Din

Alex

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår skulle jag köra till mitt så kallade jobb i min Smart. När jag kommer körande på Birger Jarlsgatan kliver en gammal kärring rakt ut i gatan framför bilen. Mäh! Jag stampade givetvis på gasen. Man hörde hur stålet i rullatorn krökte sig under bil...

Situationen med Calle och Klara börjar bli väldigt ohållbar. Jag hörde precis hur Calle bad Klara, vår praktikant, att hämta några pärmar i arkivet. Detta gjorde mig misstänksam, eftersom vi varken har pärmar eller arkiv. Jag följde därför med Klara,...

Igår var en reporter från Amelia hemma hos mig och Alex för att göra ett Hemma hos-reportage. Det hade några minnesvärda stunder.   Reportern: – Och den här spegeln med rakbladet och de vita linjerna på kaffebordet, det är någon sorts prydnadsa...

I morse hände det som jag visste skulle hända, men ändå fruktade. Jag satt som vanligt vid mitt skrivbord och byggde skidbackar i kolahögen, när jag hörde ett gällt vrål utifrån korridoren, tätt följt av ett fräsande, elektriskt ljud:  – Waaaaa...

Som ni säkert hört har jag fått besked om att min anmälan mot dörrvakterna på Spy Bar inte kommer att leda till förundersökning. Jag har därför skrivit följande öppna brev till Rikspolisstyrelsen.    "De tyska trupptransporterna genom Sverige under a...