Mäh! Är det bara ja som tänkt på att Schrödingerekvationen går och tillämpa på köerna till Spyan??? Puss Alex! jag älskar vår blogg redan!

Jag har funderat mycket på hela de här Tv4Sverige-mejlplojen som jag och Calle har kört med för vår kommande sajt 1000apor. Allting har ju liksom fått lite väl stora proportioner. Många framträdande medieprofiler har tagit illa vid sig.

Kanske blir det lättare för Steffo Thörnqvist, Lasse Anrell, Patrik Ekwall med fler att förstå mitt agerande om jag förklarar de bakomliggande motiven: Oavsett adressen i mejlfältet var alla de där budskapen i själva verket avsedda för folk från mitt eget förflutna:

Jonas, som gick i min klass på högstadiet. Jonas, som pekade på mig i duschen efter gympan och skrek "Kolla grabbar vilken liten kuk Shulle har!" Jonas, som var populär och fick alla att skratta.

Conny i min parallellklass på mellanstadiet, som allting hittade en referens till mina framtänder oavsett vad läraren sa. Conny, som var både elak och kvick, och till och med fick lärarinnan att dra på munnen. Conny, som tvingade till och med mig själv att låtsas tycka att det var roligt.  

Erik, som stannade mig i korridoren på gymnasiet och skulle förhöra mig om "hur det gått med tjejerna i helgen", givetvis inför en hånskrattande publk.

Det var Jonas, Conny och Erik jag tänkte på när jag skrev de där mejlen.

Ju mer man tänker på det, desto mer uppenbart blir det: Att förtjäna kärleken från familj och vänner är så otroligt mycket bättre än att förtjäna främlingars hat. Trots allt är jag tacksam för att jag nått den insikten. Jag hoppas att även folk som Jonas, Conny och Erik också gör det en dag.

Jag kom precis hem från en powerwalk kring Djurgården och läste Calles senaste inlägg. Och ja, Calle, det är ömsesidigt.

Calle påminde mig faktiskt om en annan diskussion jag hade med min psykolog nyligen. Vi gick igenom min tidiga sexuella historia i syfte att hitta grunderna till mycket av min ilska. Jag drog mig då till minnes den gång jag själv förlorade oskulden. Det gick tyvärr inte riktigt till på det fina sätt som jag rekommenderade till Calle härom veckan.

Hon var äldre än jag. Säkert tio år. Jag var skulle precis fylla 20. Det var hemskt. Efter mycket krångel hade jag precis lyckats få av mig byxorna. Efter att jag juckat ett bra tag sa hon:

- Du kan stoppa in den nu.

Varpå jag tvingades svara:

- Den är inne.

När det väl gick för mig hånskrattade hon.

- Var det allt?

 Efter att jag med avsmak berättat allt detta för min psykolog nickade han långsamt och förstående.

- Alex, kommer du ihåg något mer om henne?

- Ja,nu när jag tänker efter... hon pratade bred göteborgsdialekt. 

En stor pusselbit i min förståelse för varför jag skriver som jag gör föll precis på plats.

Jag minns första gången jag frågade min storebror om hur det var att ha bli av med oskulden. Pinsamt, förstås. Men Alex utnyttjade inte situationen som en sämre storebror kanske skulle ha gjort. Han såg mig länge i ögonen och sa bara:

- Det finns inget att oroa sig för. Så länge du bara är dig själv, och är med någon du verkligen älskar, så kommer det aldrig att bli några problem. Och stressa inte fram sex bara för sakens skull, det är att slösa bort en stund i livet som bör vara väldigt speciell.

Alex hann inte säga mer, för han var tvungen att åka iväg till Kvällsöppet för att agera bollplank åt Lennart Ekdal. Men jag kände att han hade sagt allt jag behövde veta.

Jag älskar verkligen min bror. Och jag hoppas att han vet det.

Härom kvällen gav jag och Katrin en present till varandra:  Vi glömde världen och bara stannade hemma tillsammans. Stängde av mobilerna. Ägnade oss åt varandra. Laptopförbud. Katrin hade precis läst ut Finnegans Wake, och hade förstås mycket som hon vill diskutera. Vi höll varandras händer.

Senare på kvällen hade vi sex. Det jag njuter mest av är när hon njuter, att verkligen bjuda till. Men det allra finaste är efteråt, efter att det har gått för henne om och om igen, när vi bara ligger i varandras armar och andas.

Efteråt skrev Katrin ett inlägg på Stureplan.se om att jag hade lagt en portionssnus i hennes mjölk. Vi skrattade tillsammans när hon gjorde det: Att det var det folk på allvar trodde att vi hade gjort.