En liten kommentar till min brors kommentar: vet du inte vad den så kallade Schulmaneffekten är? Läs då haveriutredningen efter Estonia - där omnämns just det samband du nämnder under kapitlet "Schulmaneffekten".

En kommentar till min brors tidigare inlägg, om sin oförmåga att accelerera i vatten: 

Alex, du kan trösta dig med att om du skulle bli av med tänderna skulle det bli som när Estonia tappade bogvisiret, och du skulle sjunka som en sten. 

Läsare av min blogg på stureplan.se kanske är bekanta med det faktum att jag givit JC Decaux fria händer att formge min svarta Smartcar. De första designförslagen kom just in. Jag återger ordagrant:

1. ”Vi kan helt enkelt ta den där bilden som ligger högst upp på din blogg, där du ser ut som ett gäng siamesiska femlingar med förstoppning, och stripa dem över hela sidan.”

2. ”Några one-liners från YouTube-klippet från Spy Bar. Vårt förslag är ’Vet du hur mycket mer IQ jag har än dej, jävla tönt?’ Fast vi ändrar ’dig’ till ’du’ eftersom det är så det heter på korrekt svenska – eller var det medveten ironi från din sida?”

3. ”En enda stor näsa i profil, på varsin sida om bilen. En av våra formgivare lade märke till att din näsvinkel överensstämmer på graden med vinkeln mellan Smartens tak och vindruta. Återkom med feedback!”

Hahaha, Calles senaste inlägg påminner mig om en filminspelning vi var med om - Det susar i säven. Jag skulle spela Vattenråttan och Calle skulle vara Mullvaden. Allt sprack på att jag inte kunde simma. Skratta inte - det är inte så lätt att simma när tänderna skapar motstånd. Det går liksom inte att hålla farten uppe.

Förra inlägget påminde mig om lite olika maskeradutstyrslar som jag och Alex kört med genom åren:

1. Nicke Nyfiken (jag) och Mannen med den Gula Hatten (Alex).

2. Lilla Gubben (Alex, målad prickig och så med framtänderna då) och Herr Nilsson (jag). 

3. Ringaren i Notre Dame (jag) och kyrktornet han bor i (Alex), komplett med vit emaljbalkong. 

Öppet brev till Vimal Kovac, vd för Stureplansgruppen

Vimal,

Vore det inte skönt att för en gångs skull vakna med ett rent samvete? Att känna att luften du andas är ren igen? Att åter kunna uppskatta småfåglars oskyldiga sång i gryningen?

Jag skriver till dig bland annat med anledning av den artikelserie som Aftonbladet har publicerat 24 och 25/2 om Bingo Rimér och hans "glamourmodeller". Hur skulle det kännas för dig att gå omkring på krogen i stringtrosa medan äckliga rika homosexuella män tog dig på brösten? Eller att plötsligt känna en hand i den obetydligt skylda stjärtskåran, vända dig om och se en flinande homobrat? Inte så trevligt, va... Nej, jag tänkte väl det. Tänk då på dessa flickor vars förnedring du bidrar till. Jag har inte alltid varit oskyldig själv, men på senare tid har jag nått en helt annan mänsklig mognad.

Den andra saken som jag vill ta upp med dig är din behandling av en känd kvinnlig bloggare med ett förflutet på Expressen. I oktober besökte hon - iklädda sin vanliga chica trench från Natalie Schuterman - tillsammans med några vänninor ditt etablissemang, Sturecompagniet. Du och en vän var tydligen otrevliga mot bloggaren och hennes vänner. I rent självförsvar hällde hon ett glas vitt vin på dig. Vad gjorde du då? Jo, du portade henne på tre år från samtliga Stureplansgruppens krogar. Motsvarar detta din uppfattning om rättvisa?

Vimal, vi har känt varandra länge och jag vet att innerst inne så är du en god människa som lider av att tjäna pengar på andra människors laster och behov av att bli sedda. Jag har ett par förslag till dig:

1. Stäng alla så kallade vip-rum, där det mesta av tafsandet och förnedringen sker.

2. Porta Bingo och hans hejdukar.

3. Häv portningen av bloggaren.

Om inte detta sker så kommer jag och min bror Calle att under överskådlig tid inte återvända till dina krogar. Jag kan inte svara för min hustru, men jag vet att hon i solidaritet med oss funderar på att sluta blogga på stureplan.se. Tänk igenom situationen, Vimal. Innan det är för sent. Jag är ledsen, men Calle och jag ser ingen annan utväg.

Skrivet icke i hat, utan i kärlek, icke i förakt utan vänskap. Dock med hoppet om att du når insikt på det att du må bli en lyckligare människa.

Din

Alex

Jag har precis vaknat. Vilken helvetesnatt jag har haft. Jag säger bara en sak: prova aldrig Viagra.

Så här var det: jag tänkte att jag skulle överraska Katrin lite.Tanken var att hon skulle njuta av sju centimeter i stället för de vanliga fem centimetrarna. Jag, menar även om hon har vestibulit, så kommer man ju inte så långt inte så det kan göra ont med 7. Eller hur?

Sagt och gjort, jag ringde en god vän som har Viagra och jag fick två tabletter, á 100 mg, av honom.

"Ta två så kan du hålla på hela natten", sade han.

Så det gjorde jag och tänkte "ojojoj, det här blir något nytt för Katrin"

Men strax efter att jag tagit dem började det svida som fan i schnaaalen. Jag ringde polaren och frågade honom om det brukade svida i hans schnaaaal när han tagit Viagra. Då visar det sig att den dumme jäveln inte talade om att man ska svälja tabletterna och inte stoppa in dem i urinröret. Katrin sade kärleksfullt att "det gör ingenting, min adlige lille dumsnut". Så nu sitter jag här med schnaaalen i ett tekopp med isvatten.

Så fort svedan har lagt sig återkommer jag. Det är nämligen en sak jag måste få skriva av mig. Jag är moraliskt indignerad.

Time bandits. Där har ni en bra film! Delar av Sagan om ringen! Vern Troyer som Mini-Me i Austin Powers! Efter att ha sett den försökte jag övertala Alex att raka skallen och slå sig i ansiktet med en stekpanna så att vi skulle bli mer lika varandra, men han trodde att våra genomsnittliga beundrare skulle bli förvirrade då.

Vet ni vad det här är, förresten? Ett kort inlägg! Ahahaha…nöff!